Historia om den Norska skogkatten
Den Norska skogkatten har vandrat över Skandinavien i flera århundraden.
Många legender skildrar en stor katt med en lång, tjock svans.
Enligt norsk mytologi klarade Tor, den mest kraftfulla guden, inte av
att lyfta denna katt och Frejas (kärlekens och frukt- barhetens gudinna)
vagn drogs av dessa katter.
Norge anses vara ursprungslandet för denna ”sagokatt”, men det är möjligt
att vikingarna från 1200-talet tog med sig exemplar från mindre Asien
(Kaukasus, Anatoilet osv.) för att jaga bort råttorna som härjade på
deras drakskepp. Det kan även ha varit stammar från Centraleuropa eller
Asien som reste till Skandinavien före medeltiden som introducerade
katterna.
Katter som fördes in från andra regioner var tvungna att anpassa sig
till det mycket hårda klimatet i Skandinavien och de måste därför ha
utvecklat en tjock, dubbelisolerande, vädertät päls. Vikten och storleken
måste också ha ökat. Norska Skogkatter flyttade sakta från det vilda
till bondgårdar.
Omkring 1930 påbörjade norska uppfödare ett selektionsprogram för att
bevara rasen och för att kombinera pälsens härdighet och skönhet. Flera
exemplar visades i Oslo. Rasen godkändes 1972 och den första uppfödarföreningen
och standarden kom 1975.
Källa: Royal Canin
Pans Truls
Den stora robusta och muskulösa katten med yvig svans och
halvlång päls, vilken den Norska naturen i århundraden
skoningslöst avlat fram och fött upp med hjälp av isande
kyla, snöstormar, piskande regn och hagelskurar, svält samt
rädsla i de norska skogarna.
Moder jord lät endast de kraftigaste och mest välanpassade
djuren behålla livet, samt gav dem flera goda egenskaper för
överlevnaden. Speciell päls med tjock underull, för att
skydda mot kyla, och de långa vattenavvisande täckhåren,
hängande över ryggen och utmed sidorna för att ge skydd
mot regn och snår.
För att de ömtåligaste delarna på kroppen skulle
få mera skydd fick dessa mer päls, såsom krage, kindskägg,
skjortbröst, knickers, tofsar under trampdynorna och den långa
ludna svansen.
Päls- och ögonfärger brydde sig Moder jord inte så
mycket om och gav Skogkatterna alla päls och ögonfärger
som hon hade tillgängligt, dock ej siamesteckningen.
Storvuxen och muskulös med lång kropp och höga ben,
där bakbenen är högre än frambenen, är nästan
ett måste för att klara sig i vildmarken.
Skogkatten rör sig enormt smidigt och är en suverän trädklättrare.
Javisst tar den sig ner för egen maskin, oftast då med huvudet
före. Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets.
Med de stora toffsförsedda öronen, rovdjurets vilda blick
från de stora något snedställda ögonen. Den kraftiga
hakan och den raka profilen förstärker det vilda utseendet.
Nu frågor du dig - Kan man ha denna katt som innekatt och sällskapsdjur?
Svaret är otvivelaktigt JA. Skogkatten är mycket sällskaplig,
kärvänlig och tillgiven sin ägare. Liksom alla andra
katter har varje Skogkatt sin stora personlighet. Den är även
lekfull och intelligent och småpratar gärna utan att för
den skull vara högljudd.
Pälsen är trots sin längd lättskött, men tova
då och då vid pälsfällningen kan förekomma.
När skogkatten fäller sin päls, ja då fäller
den och till slut ser den nästan ut som en korthårskatt där
bara svansen och knickerserna visar att den är semilånghår.
Sägnerna kring Skogkatten är många och den nämns
tidigt i litteraturen som "Hulderkatten" eller "Trollkatta".
I Oslo 1938 ställdes den Norska Skogkatten ut första gången
och bedömdes av en mycket begeistrad kattdomare vid namn Knut Hansen.
På grund av 2:a världskrigets utbrott och dess efterverkningar,
kom inte avelsarbetet för att bevara denna nationalkatt igång
igen förrän 1972. År 1973 godkändes rasen i Norge
efter att man enats om standarden.
Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade normännen
ca 100 st katter registrerade. Samma år på FIFes årsmöte
i Wiesbaden blev Skogkatten godkänd, dock utan certifikatstatus.
Klokt nog gav sig inte norrmännen, med Fredrik Nordanne i spetsen.
Till FIFes årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat sig med
ett rikt bildmaterial och dokumentation både från det Norska
avelsrådet och från uppfödare, där tre generationer
Skogkatt fanns dokumenterat.
Rasen blev godkänd.
Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten, men norrmännen
ville först skapa en god stam, så det var bara 3:e och 4:e
generationskatter som fick exporteras.
1977 kom den första Skogkatten till Sverige, Pans Tuppen
Källa: Skogkattslingan |